Jag har blivit en knopp!
Vi fick skynda dit eftersom vi var lite sena.
När vi kom fram fick vi sitta stilla en stund för att lyssna på vad vi skulle göra.
Vi började med att låsa upp skogen så att vi kunde kliva in.
Sedan hälsade vi på spindlarna och sjöng Imse VImse spindel. Min kompis Åke är modig och vågar klappa spindeln.
Här klappar vi stenen! Vi klappar mjukt, vi klappar snabbt, vi klappar långsamt.
På knopplatsen stannade vi upp så jag passade på att utforska och kasta kottar.
Dax att låsa skogen igen och säga hejdå!
Hej Noel!
Att vara en knopp tycker jag låter skoj. Du kan väl lära mig allt om skogen sedan när vi träffas.
Hälsa Hedda
Pernilla
Noel!
Låsa upp Skogen för att komma in? Och sedan låsa Skogen igen när man går därifrån? Låter konstigt. Men roligt!
Och jag förstår ju att det behövs i dessa dagar. Jag menar hur många gånger har man inte kommit till Skogen för att typ ta en stärkande skogspromenad - och så *POFF*, så är Skogen bara helt borta, stulen, försvunnen, väck?! Många. Många. Och några vittnen finns det aldrig - inte en kotte har sett något, dom är ju inte där. Hmm.
Så det är nog bra att ni låser Skogen efter er. Ordentligt. Med nycklar. Inte med någon skogstokig dum kåd som "trä, trä, fura, en" eller nåt sånt spexigt. Nä, ett riktigt lås ska det va. Och så låser ni upp Skogen igen nästa gång ni kommer dit. Då blir Skogen glad. Och kvar.
Knopp på dig!
/Martin
Hej Noel,
Så kul du verkar ha i skogen! Vi hade också velat vara med. Men idag ses vi ju!